The Evolution of Morality — Ellen Key
(Charles) Letourneau and Ellen Key You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org . If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook. Title : Moralens utveckling Author : Ellen Key Ch. Letourneau Release date : June 14, 2019 [eBook #59753] Language : Swedish Other information and formats : www.gutenberg.org/ebooks/59753 Credits : E-text prepared by Tor Martin Kristiansen and the Online Distributed Proofreading Team *** START OF pgdp.net) Note: Images of the original pages can be downloaded from http://www.gutenberg.org/files/59753/ Click on "page-images.zip" to download. (Charles) Letourneau and Ellen Key STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 35. MORALENS UTVECKLING. FRI BEARBETNING EFTER CH. LETOURNEAU: ”L’ÉVOLUTION DE LA MORALE” AF ELLEN KEY, författarinna. Andra tillökade upplagan. (Sjunde tusendet.) STOCKHOLM. Albert Bonniers förlag. (Charles) Letourneau and Ellen Key Innehåll: Moralens utveckling. Inledning 3. 1. Minnet som biologisk företeelse 5. 2. Djurens moral 8. 3. Människans moral 10. 4. Moralens fyra utvecklingsskeden 13. 5. Den djuriska moralen 14. A. Människolifvets värde 14. B. De svagas behandling 16. C. Förhållandet mellan könen 20. D. Aktning för äganderätten 25. E. Altruism och pliktkänsla 26. 6. Vildens moral 32. A. Människolifvets värde 33. B. De svagas behandling 37. C. Förhållandet mellan könen 38. D. Aktningen för äganderätten 38. E. Altruism och pliktkänsla 38. 7. Den barbariska moralen 40. A. Judarnas moral 41. B. Grekernas och romarnas moral 43. C. De germaniska folkens moral 46. 8. Den industriella moralen 50. 9. Slutord 54. Efterskrift 56. STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1903. (Charles) Letourneau and Ellen Key Inledning. I en föregående småskrift [1] har jag sökt skildra den förhistoriska människan, sådan som arkeologiens och etnografiens med hvarandra sammanställda slutsatser visa oss att hon troligen varit. Den vissheten att nutidens vildar i sina allmänna drag förete samma egendomligheter, som den förhistoriska tidens människor, är emellertid icke blott af en vidt omfattande betydelse med afseende å våra insikter om den förhistoriska människans lefnads- och arbetssätt. Genom att iakttaga de nu lefvande vilda folken kan man äfven följa den utveckling, som samhället, religionerna och moralen haft att genomgå. Det är med moralens utveckling vi nu skola sysselsätta oss. De hos människan som hos andra organiska varelser inneboende bestämningarna självbevarelsedriften och släktbevarelsedriften värka till en början utan hänsyn till annat än sin egen ögonblickliga tillfredsställelse. Men genom sin växelvärkan på hvarandra, komma dessa drifter att blifva sammansatta och olikartade; ur själfbevarelsedriften utvecklar sig egoismen och ur släktbevarelsedriften altruismen , båda lika oumbärliga för moralens utveckling. Med egoism menas i detta sammanhang icke endast själfviskhet . Ordet innefattar här äfven själfhjälp, själfkänsla, själfvärksamhet, själfhäfdelse — eller med ett ord alla de mångfaldiga lifsyttringar genom hvilka ett »jag», en »individ» — d. v. s. en viss själfständig personlighet — häfdar sin säregna tillvaro och främjar sin enskilda lycka. Altruism [2] åter är känslan för andras väl och ve; behofvet att taga hänsyn också till andras lycka. Moralen erhåller således en egoistisk sida eller plikterna mot oss själfva, och en altruistisk eller plikterna mot andra. Men begreppen om dessa plikter framgå på hvarje punkt af utvecklingen ur en kompromiss mellan hvad egoismen kräfver som sin rätt och altruismen som sin. Ju lägre moralen står, desto längre är afståndet mellan egoism och altruism; ju högre utveckling moralen nått, desto mera samvärkan och enhet finnes mellan båda. I så väl sed som lag framträder på det högre moraliska skedet erkännandet af såväl den enskilda människans som släktets berättigade kraf, och inom alla områden ser man en sträfvan att förena de egoistiska och de altruistiska fordringarna med hvarandra. I stort sedd blir därför moralens utvecklingshistoria en skildring af huru människorna, drifna af såväl egoism som altruism, arbetat sig till en allt större växelvärkan och jämvikt mellan dessa båda grundkrafter, af hvilka ingendera kan undertryckas utan skada för så väl den enskildes som samhällets fullhet af lif. Om en sådan skildring skall ge en sanningsenlig bild af moralens utveckling, kan det ej undvikas att mycket måste uttalas, som kanske värkar stötande på de läsare, hvilka för första gången sätta sig in i ämnet. Jag har emellertid sökt göra den följande skildringen så hofsam som aktningen för sanningen medger. (Charles) Letourneau and Ellen Key 1. Minnet som biologisk företeelse. En hvar har iakttagit små barns tafatta rörelser, när de handtera något eller den möda, med hvilken de lära sig gå. Och de flästa minnas hvilket tröttsamt arbete det var att lära sig skrifva, sy, ro, simma, dansa, gå skridsko och andra, liknande färdigheter. Huru mycket löjligt fäktande med armar och ben, huru mycket onödig ansträngning, innan vi lärde oss utföra de olika rörelserna med minsta möjliga kraftförbrukning och möda! Att vi slutligen kunnat göra dylika saker allt bättre och bättre, beror på att man genom öfning kan befästa de nödiga och utesluta de onödiga rörelserna . Men denna möjlighet att inöfva färdigheter beror åter på ett s. k. fysiologisk minne hos muskler, närver och i synnerhet närvcentra genom hvilket de allt lättare och lättare göra om skrifrörelserna, dansstegen, simtagen o. s. v. Det fysiologiska minnet är olikt det psykologiska endast genom sin omedvetenhet . Man kan ju gå, spela, simma, dansa, sy och ro utan att medvetet minnas alla de tidigare rörelser genom hvilka man lärt sig detta. Men att man någonsin kommit så långt, att man värkligen kan mekaniskt — eller rättare automatiskt — utöfva dessa och liknande färdigheter, det beror p