Fredmans epistlar — Carl Michael Bellman
Fredmans epistlar FREDMANS EPISTLAR. Bellman av Sergel FREDMANS EPISTLAR Företal Signatur Personerne som nämnas i Fredmans Epistlar Underrättelse N:o p. 1 Sant va de, ingen dricker; 1 Gutår både natt och dag! 2 2 Nå skrufva Fiolen 4 3 Fader Berg i hornet stöter 7 4 Hej Musikanter ge Valdthornen väder 9 5 Käre Bröder, så låtom oss supa i frid 11 6 Käraste Bröder, Systrar och Vänner med helso och frid 13 7 Fram med Basfiolen, knäpp och skrufva 15 8 Dörrarna öpna, Fiolerna klara 17 9 Käraste Bröder, Systrar och Vänner, se Fader Berg 19 10 Systrar hören min musik 22 11 Hej! sade Fredman hvar gång han hörde 24 12 Gråt Fader Berg och spela 27 13 Nå ä nu alla församlade här 30 14 Hör J Orphei Drängar 34 15 Käraste min Theophile 37 16 Fader Bergström fingra ditt Oboe, blås, 40 17 Systrar och Vänner och hvar en mig känner 42 18 Gubbarna satt sig at dricka 46 19 Trumslagarn kommer, flickor god dag! 49 20 Står du och gråter 51 21 Skyarna tjockna 54 22 De dyrbaraste gåfvor 58 Glasen darra mellan knogen 59 23 Ach du min Moder! säj hvem dig sände 60 24 Kära Syster! Mig nu lyster 65 25 Blåsen nu alla, Hör böljorna svalla 68 26 Hvar står Fiolen? säj min Son 74 27 Gubben är gammal, urverket dras 77 28 I går såg jag ditt barn, min Fröja 78 29 Movitz tag dina pinnar 80 30 Drick ur ditt glas 83 31 Se Movitz, hvi står du och gråter 85 32 Kors utan glas du ser ut din canalje 89 33 Was ist das? Ge rum 91 Stolta Stad 93 34 Ach hvad för en usel Koja 97 35 Bröderna fara väl vilse ibland 102 36 Vår Ulla låg i sängen och sof 105 37 Mollberg stå stilla, stå stilla vid grind 112 38 Undan ur vägen, se hur Profossen 116 39 Storm och böljar tystna ren 120 40 Ge rum i Bröllops-gåln din hund 125 41 Mollberg satt i paulun 131 42 Ren Calad jag spår och tror 135 43 Värm mer Öl och Bröd 141 44 Movitz helt allena 143 45 Tjenare Mollberg, hur är det fatt? 146 46 Undan ur vägen, ge rum för Courirn, 149 47 Kommer intet Mollberg? Jo nyss på stund 152 48 Solen glimmar blank och trind 155 49 Mamsell Ulla, märk Mamsell 163 50 Phoebus förnyar de gyllende skyar 168 51 Movitz blåste en Concert 171 52 Movitz mitt hjerta blöder! 175 53 Vid et stop öl och några supar 178 54 Aldrig en Iris på dessa bleka fält 183 55 Så ser Han ut midt bland de strålar 186 56 Se Mollberg med svart Råck och Flor 191 57 Alting är rigtigt clareradt och gjordt; 194 58 Hjertat mig klämmer 198 59 Hurra Courage! Bagage 200 59 Båtsman tag nu din lufva, 201 60 Sitter du ännu och ljuger 204 61 Kära Mor! Slå nu hand på Kjolen 206 62 Movitz Valdthornet proberar 207 63 Fader Bergström stäm up och klinga, 215 64 Fäll dina ögon och skäms nu din tåssa; 217 65 Movitz med flor om armen, hålt 220 66 Se hvar Movitz sitter där 223 67 Fader Movitz, Bror! 226 68 Movitz i afton står baln 230 69 Se Dansmästarn Mollberg, Bröder 233 70 Movitz vik mössan högt öfver öra 237 71 Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda 240 72 Glimmande Nymph! blixtrande öga! 242 73 Fan i fauteuillerna! Stolarna kullra 244 74 Min Son! dina kärl dina skålar 246 75 Skratta mina barn och vänner 250 76 Se Hans Jergen hur han sig bockar 253 77 Klang mina Flickor! se skyarna glimma 256 78 Knapt Jeppe hant ur gluggen gå in 259 79 Charon i luren tutar 262 80 Liksom en Herdinna, högtidsklädd 266 81 Märk hur vår skugga, märk Movitz Mon frere 269 82 Hvila vid denna källa 271 Register Rättelser Företal FÖRETAL . Y pperlige Författare (om andre är ingen fråga) gjorde väl för Vitterheten och sin egen heder at, medan de lefva, sjelfve samla och utgifva sine Arbeten. Kanske finnes et sätt at göra ännu bättre: det vore at dela denna försorg med sine Vänner. En Författares sanna Vänner äro de som, förenade genom smak för samma yrken, äga en Själ at fullkomligen känna och värdera hans Skrifter, mod at tilstyrka uppoffringar, hog at tjena mer än smickra; och som älska Personen, men än mer hans Ära. Det är ofta icke nog för en Auctors ära, at bli känd för hvad han skrifvit; men ock at bli frikänd för hvad han ej skrifvit, eller, det som är detsamma, vad han icke fullt gillar: Ty hvilken är den Författare, som vågar säga med Gud, at alt hvad han gjort var ganska godt? — Men nu är man, i lärd som i allmän mening, icke Far til andra barn, än dem man sjelf erkänner. Man vil med dessa strödda reflexioner hafva sagdt, at det Verk, hvars början nu öfverlemnas i Allmänhetens händer, är icke en obesedt sammanföst massa af alt hvad en Auctors hand författat, och endast bestämd af Förläggarens vinst; men en Uplaga för Snillet , men en af den lefvande Skalden sjelf, i råd med sine Vänner, öfversedd, granskad och urvald Samling af hans odödelige Arbeten. Om hvarje Auctors skrifter, spridde efterhand, under en lång följd af år, i vansklige, lösa, kringflygande papper, lätt löpa fara at antingen förkomma, eller misshandlas, stympas och frånkännas sin Uphofsman; huru mycket mera de Snillefoster, som, sällan alstrade vid Skrifbordets lugn, men i en stormande glädjes hvirfvel, straxt i deras födslostund tagit sin flygt ur Författarens hand utan at dit återvända, spridt sig omkring til Hof och Stugor, at läras af den okunniges som kunniges mun: Skrifter, som således blott förvarades i et otrogit minne, eller ock i någre Samlares afundsame gömmor, hvarur at dem draga, hopsamla, jämföra, fordrats Författarens egen hand och öga. Men hvad som allenast fortplantades genom minnet, hvad därföre med tiden skulle lättast förloras, växla, förskämmas; var Musiken til dessa Arbeten. Man vet, at de fläste hafva gift sig tilsammans med förut kände Melodier; andre finnas dock, som erkänna samme Skapare med Versen, och nästan alla hafva mer eller mindre emottagit Skaldens ändringar och förbättringar. Til evigt säker hugkomst, behöfde de således at af en skickelig hand en gång för alla omedelbarligen flyttas från Auctorns röst på papperet: detta är hvad som ock skett. Säkert känner man ännu ej mer än til hälften dessa Poemers värde, om man blott känner dem som Poemer. Aldrig ännu voro Skaldekonst och Tonkonst mera systerligt förente. Det är icke Vers, som äro gjord