On the Freedom of the Will: A Lecture — Frans von Schéele
You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org . If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook. Title : Om viljans frihet: Ett föredrag Author : Frans von Schéele Release date : March 19, 2006 [eBook #18017] Language : Swedish Other information and formats : www.gutenberg.org/ebooks/18017 Credits : Produced by Jeroen van Luin and the Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net *** START OF SCHÉELE ÖSTERSUND A.-B. JÄMTLANDS TIDNINGS TRYCKERI 1922 Vad jag i afton skall tala om, är varken den politiska friheten eller om människans förmenta rätt att handla fritt, oberoende av alla sedliga bud. Utan min nuvarande uppgift är en filosofisk-psykologisk föreläsning om detta problem: har människan i och med sin vilja en förmåga att själv bestämma sig för den ena eller andra av olika möjligheter, har hon i denna bemärkelse en fri vilja , eller är vår vilja alltid bunden av kausalitetens nödvändighet, så att hon i varje ögonblick endast kan vilja ett, nämligen det vartill hon tvingas av sin förtids och den nuvarande situationens förenade orsaker? Över detta problem ha mänsklighetens alla stora tänkare grubblat och spekulerat, utan att komma till någon lösning av den art, att den tillvunnit sig allmänt erkännande. Än i dag stå de motsatta meningarna i denna fråga så skarpt mot varandra, som de någonsin det gjort, sedan problemet först kom under debatt. Somliga tänkare antaga och försvara den mänskliga viljans frihet och se i den människans egentliga adelsmärke, det som höjer henne såsom person över naturen, över den opersonliga verkligheten med dess bundenhet av naturlagarna. Denna åsikt är den filosofiska frihetsläran eller indeterminismen . Andra däremot förfäkta den rakt motsatta åsikten, frihetsförnekelsen eller determinismen . Enligt denna åsikt finnes aldrig för viljan några olika möjligheter att välja emellan, utan världsförloppet är en oändlig kedja av orsaker och verkningar, i vilken varje länk är genom en oblidkelig nödvändighet bunden vid de andra länkarna. Och i den kedjan har ock den mänskliga viljan sin bestämda, ödesbundna plats, och varje hennes beslut är sådant det måste vara i följd av sitt inordnande i orsakskedjan. Människan tror sig äga en fri vilja och med en viss grad av självständighet fatta sina beslut. Men detta är blott ett självbedrägeri, grundat på hennes okunnighet om de orsaker, som i varje ögonblick framkallar viljeyttringen såsom sin ovillkorliga verkan. Lika gärna kunde stenen, som i följd av tyngdlagen med en viss bestämd hastighet faller till marken, inbilla sig att den med egen kraft bestämde sin rörelse. Om den under sitt lopp genom luften vaknade till medvetande skulle den kanske falla offer för en sådan dess självkänsla smickrande illusion, då den icke visste varifrån den kom och vad som drev den ned mot marken. Människan är just i en liknande situation. Omedveten födes hon hit till världen och vaknar till medvetande, sedan hon väl börjat sin verksamhet. Okunnig om de krafter, som sätta henne i rörelse, inbillar hon sig äga en självständig rörelseförmåga och själv med sin vilja länka sitt öde. En smula reflektion borde emellertid befria henne från denna dåraktiga illusion. Vad har hon för rätt att tro sig stå utanför det system av orsaker och verkningrar, som i övrigt reglerar allt inom universum? Å nej, hon är inom detta blott ett litet obetydligt stoftgrand, som liksom all annat ledes av naturlagarnas undantagslösa nödvändighet. Vare sig att hon utför ett beundransvärt hjältedåd, som gjuter en ärans gloria kring hennes hjässa, eller fläckar sitt namn genom en föraktlig, brottslig handling, i bådadera fallen handlar hon så, som hon måste handla i följd av de ärftliga anlag, med vilka hon blivit född, den utveckling dessa anlag fått genom hennes föregående liv och den situation, i vilken hon nu försatts. Att tänka sig något annat än endast en dårskap, viljefriheten är endast ett "asylum ignorantiæ", en okunnighetens tillflykt, från vilken den tänkande och bildade människan måste hålla sig fjärran. "Sanningen skall göra eder fria", säger ett gammalt påstående; nej, tvärtom, sanningen skall lära oss, att vi äro alltigenom ofria. Detta är de två åsikterna, som stå så oförsonliga mot varandra,— indeterminismen , som jakar viljans frihet, determinismen , som nekar den. Må vi något lyssna till de skäl, som anföras från vardera hållet, och till sist söka väga skäl mot skäl. Låt oss först höra de skäl, som indeterministerna åberopa. Deras huvudargument är helt enkelt detta: viljans frihet är ett faktum, som vi i vår inre erfarenhet kunna konstatera med minst lika stor visshet som något som helst i den yttre erfarenheten givet faktum. Vi äga en fri vilja, ty vi känna oss fria. Vi märka, huru vi själva fritt bestämma oss, när vi välja mellan olika handlingsmöjligheter. Att tvivla på detta vårt eget omedelbara medvetandes inre vittnesbörd, är minst sagt lika orimligt, som att betvivla tillvaron av den yttre värld, som vi fatta med våra sinnen. Vi kunna visserligen taga miste om de motiv, som påverka oss i beslutets ögonblick. Vi kunna t. ex vid ett visst tillfälle tro oss handla rent oegennyttigt, under det att i själva verket en i vårt självslivs omedvetna djup fördold egoism väsentligt påverkat oss. Men att därav draga den slutsatsen, att hela frihetsmedvetandet är en illusion är att "kasta ut barnet med badvattnet". Vi äro visserligen mången gång mera ofria än vi tro, men det finnes ock tillfällen, då vi med sådan klarhet ställa de olika handlingsmöjligheterna mot varandra och under överläggningen så tydligt mäta deras värden i jämförelse med varandra, att frihetsförnekelsen blir en ren orimlighet. Då emellertid detta argument ej verkar på deterministerna, utan dessa hålla för en tom illusion, vad indeterministerna anse vara ett oförnekligt inre faktum, så gå de s